Uncategorized

Jag är Lompan

Var ska jag börja? Var ska jag sluta? Jag har inte svaret….

Vi kan ju börja med fredagen. Slappaste och skönaste dagen på mycket mycket länge. Vad som skulle bli en härlig middag på Plakas uteservering slutade i spöregn, pizza och myskläder i Linas soffa. Bägge somnade så gott, så gott framför en film, och sov i två timmar! Det är bara att inse, man börjar bli gammal! Gav mig även på att spela det kluriga spelet Bonanza (eller ska o:et vara ett ö måntro?) Jag vann inte, men vad gör väl det. Tycker det gick hyfsat bra ändå med tanke på att det var första gången! Vid tiotiden begav jag mig hemåt i mörkret. Skulle ju jobba klockan tio på lördagen….

…. Skift! Det gick strålande tycker jag! Inte alltför ofta jag är AL nuförtiden. Tiden går dessutom så mkt fortare när man kör skift, underbart tycker jag som är less, less, less på BK. Sen stod det två fester på schemat. Anna och Fyrfärg. Anna hade inflyttningsfest och Fyrfärg hade födelsedagsfest. Regnet vräkte ner så mkt att det plaskade i mina ballerinaskor. Usch säger jag bara. En hårtork hjälpte lite. Blev ganska lullig på den andra festen, sådär så det snurrade lite härligt i huvudet.

Söndagen var seg. Jag var mest arg, vilket påverkar arbetsförmågan. Gick dessutom inte och lade mig förrän halv fem… Så jag var trött.

Idag har jag mer ont i armen än nånsin, och har haft en skitdag. Har varit virrig, klantig och irriterad. Efter jobbet mötte jag Linnéa, som gav mig åkbiljetter. Skulle egentligen gått på Liseberg nu ikväll, men så blev det inte. Synd, hade varit kul. Nu dricker jag kaffe. Ska till Frederikshavn imorgon över dagen, mina föräldrar och Hans&Katarina insisterade. Så det blir en kul utflykt imorgon.

Ja just det! Blev kallad för fitta i lördags också, när jag sa åt ett fyllo på spårvagnen att släcka sin cigg. Men vad bryr jag mig om det? Är ruskigt less på att vissa anser sig ha rätt att göra vad de vill, utan att tänka på andra människors välmående.

Jag är jag. Jag är Lompan. Inte något jag kan, eller vill ändra på.

Det har blivit svårt att älska, när all kärlek lett till besvikelse
Och compadres
Lever på gränsen till förintelse
Compadres, ni trodde man kunde svika kärlek
Men det kan man inte

Jag vet att du är ledsen
Jag är ledsen med
För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va
Jag läser aldrig Proust igen
För slutet gör för ont i mig
Slutet har just börjat mellan dig och mig
-Håkan Hellström, Klubbland

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *