Idag är det 46 dagar till BP (Beräknad partus = beräknad nedkomst), och det känns som om att jag aldrig längtat efter något mer i hela mitt liv!
Jag längtar efter att få ha lillen på mitt bröst, att få möta hans ögon. Jag längtar efter att få känna hans doft. Jag vill låta mig förälskas och gå upp totalt i den kärleken. Jag vill träffa den lilla människa jag burit på i snart 9 månader.
Och, hur mycket jag än älskar magen, så älskar jag inte resten av kroppen just nu. Den är tung. Jag är klumpig, otymplig och svullen. Det gör ont att böja sig ner, jag kan inte dammsuga hela lägenheten på en och samma gång. Jag kan inte ta mig upp ur sängen utan att stånka som en gammal gubbe. Jag har en blåsa som jag inte är vän med, och kan börja gråta för allt och inget.
Jag saknar min smala kropp.
Så, ja.. Jag längtar!
Jag håller med dig!! Jag hatar att inte ha energin och orken till att klara mig själv… Jag längtar också massor efter vem som gömmer sig därinne =) vi vet inte om det blir en kille eller tjej heller, så vadslagningen är i full gång =P En liten extra styrkekram såhär i väntans tider 😀
Åh, det är inte alls långt bort nu 🙂 Spännande! Håll ut och försök njuta så gott det går 🙂
Oskar tror stenhårt på en tjej och jag har ärligt talat ingen känsla alls, men jag tror på en kille för att Oskar tror på en tjej så att någon av oss får rätt iaf *haha* Ska bli så spännande!! Nu väntar jag på torsdag så vi får se hur vi ska fortgå =))