Imorse när jag skulle ta på Isac byxorna hände det grejer. Han stod upp med ryggen mot mig och jag hann knappt knäppa knappen på byxorna innan han gick iväg över golvet. En hel massa steg på en gång. Det lossnade helt enkelt. Han har ju tagit ett par steg vid några tillfällen innan men varit lite feg och hellre velat krypa. Han har självklart krupit idag med men fram tills nu i eftermiddag har han övat på att gå hela tiden. Tre steg här, fem steg där, 10 steg från soffan över golvet och så vidare. Snart överger han nog krypandet helt. Han var alltså precis som jag 13 månader när han började gå. Dessvärre väcktes han av något ur sin tupplur idag efter endast 50 minuter och har inte velat sova något mer. Han var helt tokig efter det uppvaknandet och skrek och fläktade i nästan en halvtimme. Ni kan ju tänka er hur trött han är nu. Han vill inte ta ett enda steg, bara hänga i famnen. Han vill inte ens krypa.

Jag ringde Mikael och var helt i extas över detta imorse. Vi är glada och stolta föräldrar. Även om vi nu lär få springa häcken av oss efter honom inom kort! Men det gör vi ju redan så det blir lite extra motion bara.