När Isac kom till världen upptäckte jag barnpryl-loppisarnas förlovade land. Det var så kul att fynda, man fick en kick av att komma över ett riktigt bra plagg till en billig peng. Ofta märkeskläder, och bebiskläderna var knappt använda många gånger.

Efter den senaste loppisen tappade jag suget rejält. Det var nog lite mer än ett år sen den ägde rum. Det var ofta smutsiga och trasiga kläder som såldes. Matfläckar, slitagehål och trasiga knappar. Irriterade nog såg jag inte alltid det förrän jag kom hem. Mycket folk, stressigt, lite dunkelt ljus. Boken här nedan tog nog ändå priset. Kludd, och trasiga sidor. Hur kan man ens med att sälja sån skit? Jag borde förstås kollat igenom boken innan, men samtidigt anser jag inte att man ska behöva det. Man ska kunna lita på att grejerna är hela och rena. Visst, det är ofta billiga saker, men ändå! Ibland är det rena rama överpriserna på vissa prylar.

Barnen tycker boken är festligt, därför har vi behållit den.