Ansiktsförlamningen

Tokig dag

Oj, det här blev upp-och-ned-vända dagen, typ. Oliver vaknade halv fyra imorse och tyckte det var dags att gå upp. Det tyckte inte jag. Tio över fem somnade vi om, och då passade Oliver på att sova till halv åtta. Detta medförde att han bara tog en vila idag, då han inte somnade förrän tolv. För att han skulle få chansen att sova lite längre tog jag ut honom i vagnen. Det blev en tur till biblioteket, där jag lånade två böcker, och även läste ett par tidningar. Lugnt och skönt.

Idag kom jag att tänka på min ansiktsförlamning, och att det nu är ungefär tre och en halv månad sen jag drabbades. Jag skulle säga att jag är nästintill helt frisk. Fram tills ganska nyligen var det drabbade ögat något större då jag log, men av det märks inget idag. Däremot blir jag lättare irriterad i det ögat, jag märker direkt om jag varit i blåst, eller om jag har rester av mascaran som irriterar i ögat. Jag använder fortfarande ögondroppar på natten.

Symmetri!
Mitt leende, som i höstas inte alls såg ut sådär. Med på bilden är som synes även min vackra Oliver.



Edit: Jag kom på en sak som jag märker av. Jag kan inte blunda med enbart vänster öga utan att anstränga musklerna. Det känns i hela kinden. Men det har blivit mycket bättre, för någon månad sen kunde jag knappt stänga enbart det vänstra ögat. Jädrans nerver 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge