Isac är för det mesta jätteglad och har nära till skratt. Men han har också nära till gråt, framförallt om kvällarna. Nu för en stund sen, alldeles innan han somnade, blev han plötsligt jätteledsen. Han snyftade, tårarna trillade. Efter många kramar, lågmälda vaggvisor och lite bröstmjölk somnade han. Igår kväll vaknade han efter en timmes sömn och storgrät. Jag antar att det är mycket som händer nu, han utvecklas varje dag. Jag fyllde en nappflaska med lite vatten, och helt plötsligt var det inte alls lika svårt för unge herrn att ta nappflaska. Han är förvisso inte helt med på hur tekniken fungerar, men nästan. Han har dessutom insett att det går lika bra att ta bröstet utan amningsnappen som med.

Bröllopsplaneringen fortskrider och till min stora glädje är vi än så länge överens om det mesta. Mikael tycker förvisso inte att jag behöver en brudbukett, men att jag skär ner på det kan han glömma! Han har dock kommit med en hel del andra mer smarta tips nu under kvällen. Ida var hos oss idag och med sig hade hon en gåva i form av ett gäng bröllopstidningar. Hur bra som helst. Nu kan jag samla ännu mer inspiration.

Andra trevliga saker som hänt i veckan är att jag kommer i ett par treggings i en mindre storlek än innan, och att jag nästan kommer i ett par andra treggings i en ännu mindre storlek.

Man tackar!