Förra gången vi hade framme Isacs vanliga cykel var han mest arg. Arg över att han, enligt sig själv, inte kunde cykla. Han kunde såklart, men blev arg då han råkade bromsa när han istället ville framåt. Detta var tidig vår.

Idag propsade jag på att han skulle försöka igen. Och som det har släppt! Han cyklade som han aldrig gjort annat. Om han ville cykla efter han insåg att han kunde? Min fina Isac. Med tanke på hur bra han är med sin springcykel, så lär han snart ha balansen att börja träna utan stödhjul. Men det får vänta lite grann, jag vill inte ta ifrån honom lyckan och glädjen över att han kan cykla ännu.

Idag har vi även varit i Floda en sväng och fikat. Isac längtade efter sin trampetraktor (såklart), så han ringde sin farmor och frågade om han fick komma över.

På eftermiddagen åt vi lite rester, och jag fixade även tre matlådor. Alltid bra att ha i kylen!

 Isac cyklar! Och Oliver följer efter med en traktor i högsta hugg.