Inatt blev det inte mycket sömn för mig. Jag tänkte vara lite redig och lägga mig tidigt, så att jag skulle få många timmars sammanhängande sömn, men tji fick jag. Somnade som en stock gjorde jag förvisso, men efter två timmar hade jag vaknat så många gånger att jag tappat räkningen. Och sen vaknade Oliver.

Vad var det som var på tok då? Mitt huvud! Mitt ansikte! Min nacke! Det liksom pulserar av smärta på vissa punkter. Sjukt obehagligt. Tog till och med en värktablett som inte hjälpte ett endaste dugg. Till råga på allt sov Oliver riktigt uselt i natt. Han ville absolut inte ligga själv i sin säng, utan skulle ligga nära mig. Problemet är dock att han tenderar att vakna ofta om han ligger bredvid mig.

Jag har läst att många med ansiktsförlamning har väldigt ont i huvudet, men detta är ju inte något som molar hela tiden, utan det kommer och går. Jag vet inte om det är direkt relaterat till min åkomma heller, eller om det är någon sorts spänningsvärk. Det gör ont på de ställen jag brukar få ont när jag har spänningshuvudvärk. Otrevligt är det i vilket fall.