Nu kan jag bocka av ett årsmål

Ja, precis så. Nu kan jag bocka av årsmålet som handlar om att utmana mig själv. Jag sjöng nämligen solo förra söndagen, närmare bestämt solodelen i den här låten. Jag har delvis min otroligt engagerade och duktiga körledare att tacka för att jag nått mitt mål. Det var hon som tipsade om just den här sången, och som uppmuntrade mig att våga.

Om jag var nervös innan. Till och med när vi repade sången med kören veckorna innan var jag nervös. Men, och det här är ändå helt fantastiskt, så fort jag klev in i kyrkan i söndags släppte all nervositet. Jag kände att jag ägde upplevelsen, och jag stärkte mig själv med att tänka gott om min förmåga. Runt halsen hade jag min mammas halsband. Allt detta gav mig styrka. Nu kan jag till och med tänka mig att göra det igen. 

Extra häftigt är också att jag som alt valde att sjunga sopranstämman, och det trots ett par toner som var i högsta laget. Jag utmanade alltså mig själv på två sätt, både i att sjunga solo (som jag inte gjort sen 2000) och i att välja sopranstämman. Häftigt att våga. 

Iordninggjord och skapligt nervös