Vi bestämde redan förra året att vi skulle åka till Italien i år. Det skulle bli som en sorts försenad bröllopsresa bland annat. Med på resan fast i annan bil var även Isacs farmor och farfar samt vänner till dem, som också var med på vårt bröllop och körde oss i sin Cadillac från kyrkan till festlokalen.

Mikael hade goda minnen från sin barndom då de ofta bilade ner till Italien och ville prova detsamma med oss. Jag hade aldrig bilat så långt innan så jag tänkte att det kunde vara kul att prova på. Många trodde vi var smått galna när vi över huvud taget övervägde att bila så långt med en tvååring men det gick över förväntan. Självklart fick han sina bryt ibland men inte på långa vägar så ofta som jag hade trott.

Vi bilade alltså ner till Lignano i Italien. Tråkigast var den första delen av Tyskland. Häftigast var Österrike med alla långa tunnlar och vackra alper. När vi stannade för att ta oss en bit mat inne i Italien, precis efter gränsen till Österrike var det som att gå in i en bastu. Vilken värme! Då kände man att man kommit ner till sydligare breddgrader.