Jag kör en favorit i repris och summerar det gångna året. Vad kan man säga om året? Mycket har dominerats av min graviditet och såklart Isac. Han är mitt allt! I morse när jag plockade upp honom så fylldes jag av en sådan värme, en sådan kärlek. Det går inte att beskriva. Jag har inte varit borta från honom många timmar under dessa senaste snart fem månader, men varje gång jag har det så har jag saknat honom så att det gör ont. Det var någon som sa till mig att det var bra att tänja på navelsträngen, och det är det säkert, men det känns inte riktigt bra alla gånger! Nåja.

I januari började jag känna mig riktigt gravid. Illamående för att vara mer specifik. För att inte tala om den enorma trötthet jag drabbats av. Det var kallt, det var mörkt och jag sov.

Våren bestod av en växande mage, och en känsla av att vänta. Jag väntade på att få semester, jag väntade på att få gå på mammaledighet, jag väntade på Isac. I juni åkte vi på semester till Lignano och njöt av sol, bad och fantastiskt god mat. Jag och Mikael gick som vanligt lös på godishyllorna i matbutikerna. Är det semester så är det! I Lignano tyckte jag att magen formligen exploderade, den blev stor!

När sommaren kom fick jag högt blodtryck, och senare också misstanke om havandeskapsförgiftning. Det blev en massa besök på Barnmorskemottagningen, och några vändor på Antenatal, Östra. Isac mådde dock bra i magen. Men han ville ut! 16 dagar innan beräknat födelsedatum gick vattnet när jag satt i bilen. Ett planerat kejsarsnitt på grund av sätesbjudning blev till ett akut sådant. Och till oss kom Isac.

Hösten var ett virrvarr av olika känslor. Lycka, glädje, sorg, förvirring, ilska. Vi bestämde ett datum för när vi ska gifta oss, och bokade kyrka och festlokal. Vi fick tråkiga nyheter och roliga nyheter. Isac växte så det knakade och började forma sig till en egen liten individ. Mina dagar fylldes av amning, blöjbyten, bebisgos och den ena tålamodsprövningen efter den andra. Att få barn är fantastiskt, men också en prövning för både förhållande och den egna personligheten. Men det är som det ska!

Jag ser fram emot ett nytt år och nya möjligheter. Mikael ska utexamineras som Biomedicinsk Analytiker, Isac ska växa sig ännu större och vi ska bli man och hustru.