Det är då rakt ingen dans på rosor att ha en bebis, som jag och många andra med mig konstaterat de senaste dagarna.
Men! Det är så underbart att mötas av flera leenden på raken när man tar upp sin lille prins ur spjälsängen! Man blir glad ända in i skelettet, det liksom känns i hela kroppen. Alla världens bekymmer försvinner på en sekund och man spricker själv upp i ett leende som strålar i kapp med solen. Det är helt underbart. Ganska ofta börjar Isac flina bara han ser mig, det tycker jag är så gulligt. Annars älskar han när man gör pussljud och när man pussar honom ljudligt.
Han har också de sötaste små ljud för sig. Han jollrar, piper och testar sina stämband på alla möjliga vis. Han försöker helt enkelt kommunicera med omvärlden.
Mammas och pappas lille gulling.
Att Isac flinar åt dig när han ser dig är ingenting annat än lyteskomik. Trevligt barn det där med humor, trots sina snart 10 veckor.
VaraRolle
OM det nu skulle vara lyteskomik så bjuder jag på det!
Äsch, vad är det där för knäppo? Tydligen en man utan barn i alla fall.
Lina: Det är min far som gillar att driva med mig!
Tur att de va din pappa annars hade han fått sig en känga!