Klockan är 21:18. (Eller ja, den var det när jag konstaterade det som ni läser snart.) Jag är s å trött. Om jag lade huvudet på kudden skulle jag somna på stört. Trött, klockan nio på en lördag. Patetiskt!
Mikael är ute och svirar, och jag vet att jag kommer att sova väldigt dåligt. Sjukt irriterande faktiskt. Har en tendens att vakna varje timme när han är ute. Är det något inbyggt? Någon sorts kvinnlig oro? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hellre ville att han skulle vara hemma med mig!
Idag har vi för övrigt varit på kalas och ätit hamburgare, tårta och godis. Helgen har som vanligt varit härligt onyttig.
Själv är jag ”patetisk” helt åt andra hållet. Gick och la mig klockan fem i morse efter att ha suttit i mina mjukisbrallor och spelat samma spel heeeela dagen och heeela natten.
Känner igen det helt och hallet. Far angest att tänk om man vaknar och det är redan morgon och sängen är tom brevid en, snacka om paaanik!
Sen att jag har dalig erfarenhet där detta hände, ungefär varenda helg, det kanske spelar in lite.
Nu är ju, som tur är, Lars inte värsta party prinsen, sa det inträffar inte ofta att han gar ut, phew 🙂
/Annika