Ja, passar det in?

Influerad av den nyligen premiärvisade filmen började jag plöja igenom min älskade box igen. Jag måste erkänna att jag börjar tänka i lite andra banor när jag sett ett avsnitt, eller två. Eller tre skivor! Jag vill ut och leta häftiga kläder. Jag vill mingla på stan i en toksnygg klänning. Jag vill vara självsäker, stark och kaxig. Jag vill vara lite mer som tjejerna i serien.

Nu vet jag visserligen att jag är stark, och jag kan mycket väl vara både kaxig och självsäker. Inte varje dag förstås, inte hela tiden. Men när det krävs.

Hur är mitt liv? Hur är jag? Jag är inte lika naiv som Charlotte. Inte lika frisläppt som Samantha. Jag är inte lika mycket arbetsnarkoman som Miranda, och jag lägger definitivt inte ner lika mycket pengar på skor som Carrie. Däremot kan jag utan tvekan hitta drag i dem alla fyra som liknar mina.

Jag tänker helt klart lika mycket som Carrie. Jag ältar, analyserar och funderar mycket. Jag är liksom Charlotte en stor romantiker som värdesätter äktenskap och att skaffa barn. Jag kan vara lika oberoende som Miranda, och lika envis. Jag är också lika rak som Samanta.

Jag tror inte att jag är den enda. Jag är övertygad om att många andra kvinnor jämför sig med dessa fyra kvinnor. Ser dem som förebilder. Personligen vill jag inte gå så långt som att kalla dem för mina förebilder, men jag anser att kvinnor har mycket att lära utav dem. Dem är mänskliga, smarta, drivna och dem tar för sig.

Jo, jag vet. Jag vet att det är en serie. Det är fyra uppdiktade karaktärer. Men det måste vara dikt sprungen ur någon sorts verklighet. Det tror jag i alla fall. Verklighet eller inte, jag älskar det! Jag älskar Sex And The City!

Bildkälla: www.trend911.com