Överkörd av tåget, så känns det just nu. Jag är så ohyggligt bakfull att jag knappt vet vad jag heter. Och ja, jag vet! Jag vet att det är självförvållad smärta och allt det där! Men det är ändå synd om mig, och just nu är det dessutom någon jävel som står och bankar här i huset. Men jag håller precis på och avnjuter dagens första kopp kaffe, så jag ska nog hålla mig lugn och fin!

Jag hamnade på ett release-party igår, för ett band vid namn Kakaphonia. Ganska så bra faktiskt, någon blandning mellan Rock´n´Roll, punk och Garage (?). För många bjudshots, för lite festmetoden, och det faktum att jag tenderar att vara en svamp i festsammanhang är orsaken till att jag mår så kasst som jag gör idag. Förmodligen är det tequilans fel. Jag hatar tequila! Och ändå blir det alltid så att man står där med en tequilashot i handen. Men tack ändå, Marcus! Det var väldigt snällt av dig att bjuda! Det var en väldigt rolig kväll överlag, hamnade en sväng på Gretas med.

Det var väldigt nära att jag kräktes imorse. Men jag vill verkligen inte spy, så jag tog till min enorma självkontroll och lyckades ”tänka bort” mina kräkimpulser. Ett par gånger. Sen lyckades jag somna efter varje våg av illamående, tack och lov. ”Aldrig mer sprit” är ett begrepp som snurrar i mitt huvud just nu. Och folket drar i mig, alla vill visst gå ut idag. En pizza skulle sitta himla fint nu förresten. Men då ska man ge sig ut i regnet och handla den också. Och det är för jobbigt.