En oro har gnagt i mig de senaste dagarna. Jag har i ärlighetens namn också haft en släng av dödsångest, och det är ingen rolig känsla att bära. Rädd för att mista min familj, rädd att det ska hända något. Men idag bestämde jag mig för att försöka att sudda bort de känslorna så gott det går, och leva.

Vi har så mycket att se fram emot, vi ska i december månad flytta till vårt nya hus, vi ska fira jul och nyår tillsammans. Vi ska julpyssla, äta skumtomtar, baka pepparkakor, leka, busa, skratta och gråta tillsammans.

Kärlek.

Hade jag kunnat hade jag lindat in er i bomull och haft er inlåsta men så funkar det ju inte….