Idag smaskade Isac i sig majspuré för andra gången i sitt liv, och om det var gott! Mums tycker Isac. Han är ett riktigt matvrak. Sovit bra han gjort i natt också. Han somnade kvart över åtta och vaknade tjugo i åtta. Tror ni jag var förvånad när jag vaknade? Han brukar vilja äta någonstans runt halv sex annars. Idag bjuder dagen på BVC-träff. Vi ska prata smakportioner om jag inte missminner mig. Känns som om att jag redan kan allt om detta med tanke på att Isac ätit dessa ett tag nu. Men så är det när man har en bebis som ville komma ut i livet 16 dagar före beräknad födsel.
Jag undrar förresten hur det kan komma sig att just nu i livet, när jag behöver Mikael som mest där hemma, så rycker och drar det i honom från alla möjliga håll och kanter? Ödets ironi?