Idag när jag tittade på Isac insåg jag återigen hur stor han är nu jämfört med när han föddes. Det var nästan en liten pojke som tittade tillbaka på mig med glada ögon. Igår tog han fyra krypsteg bakåt innan han grymtade frustrerat. Idag har han stått och gungat länge, länge. Han tar sig bara baklänges. Men det fungerar ju det med! Han far ändå runt i vardagsrummet som en liten tornado.
Jag är glad över att det är en ny dag idag. Ny dag, nya tag – det är mitt mantra för dagen. Igår var ingenting roligt. Jag ville inget, orkade inget. Isac, som är inne i någon småjobbig utvecklingsfas, grät för allt och inget. Jag skulle åkt iväg och hämtat ett paket när Mikael kom hem, men han kom hem sent, så det blev inget med det. Jag får ta en promenad idag och hämta ut det istället.
Alla bebisar kryper faktiskt inte 🙂 Alex kröp nog aldrig nansin ordentligt utan alade sig mest fram tills att han började ga 🙂 Och som du säger, bakat är ju att ta sig fran A-B det med 🙂 Fattar inte varför det är san grej med att krypa egentligen? 😀
Precis! Pratade med mamma i tfn förut och då berättade hon att jag hasade mer än jag kröp. Det roliga för bebisen är ju förmågan ATT kunna ta sig någonstans, inte hur 🙂