Svacka

Den här veckan har jag känt mig mer glad, pigg och driven än vad jag gjort veckorna innan. Det var verkligen inte roligt, jag kände mig håglös, rastlös och orkeslös på samma gång, ja rent av olustig. Livet har känts tungt dessa veckor, och jag har också sovit sämre. Jag är helt säker på att det beror på att jag är i sorg, för jag läste i en bok för inte så länge sedan att i perioder av sorg så kan kroppen reagera precis så för att spara energi till att sörja. Jag, som är så van vid att ha massvis med energi, driv och vara engagerad i många olika projekt hemma, ville ingenting. Fick till och med ett bryt, och blev fruktansvärt less på att projektleda familjen. 

Den här veckan har jag sovit jättebra, varit glad, pigg och mitt vanliga drivna jag. Det känns bra. Men jag inser också att jag måste vara mer snäll och förlåtande mot mig själv. Jag har höga krav på mig själv, säkert alldeles för höga. 

2020 är ett tungt år på många vis, inte minst med tanke på min mammas bortgång. Den pågående pandemin med allt vad det innebär gör inte saken bättre. Jag är så less på 2020. Jag måste fortsätta vårda mig själv, men också förlåta mig själv under tider av mindre ork. 

Att gå i skogen ger min själ näring.