Idag hände något lustigt. Jag gick in i personalmatsalen för att värma min lunch, och fick syn på någon som jag kände igen. Hon tittade på mig och jag på henne men jag såg ingen reaktion i hennes ögon. Jag värmde min mat och gick fram till henne och sa hej. Hon svarade mig med ett tveksamt uttryck i ansiktet. Jag frågade henne om hon inte kände igen mig, Liselotte? Någon sekund senare trillade poletten ner. Jag har inte träffat den här tjejen på över tio år, vi sjöng bland annat i samma kyrkokör och åkte till USA med Operation Friendship. Hon sa att hon definitivt inte hade känt igen mig om jag inte hade hejat. Ser jag så annorlunda ut tänkte jag då?! Men det är klart, en hel del kan hända på över tio, snarare tolv år, och det är inte alltid man ser sådant själv. Hur som helst var det en lustig händelse, och jag slås än en gång av hur liten världen är.

Idag hade Isac haft en bra dag på förskolan. Precis som alla dagar hittills. Många har sagt till mig att det kan vända och att ett bakslag kan komma, men det vill jag inte tänka på nu. Jag vill njuta av att det går så bra just nu. Två nya barn började skolas in i dag. Samma årgång som Isac. Tydligen hade han tyckt att det var väldigt festligt med två nya barn i hans storlek. Nu när min nya tjänst drar igång och jag går upp i heltid kommer jag sakna att hämta och lämna Isac. Den biten ska Mikael sköta ett tag framöver. Sedan får vi se hur vi gör med det där i vår.