Jag är på ett konstigt humör. Har varit det sedan igår. Hela lördagen gick åt till att vara bakfull, och jag kan lova att jag både en, och två och tre gånger lovade mig själv ett fortsatt liv i nykterhetens tecken. Eftersom jag känner mig själv vet jag att det inte kommer att bli så, men usch. Usch, vad jag mådde risigt. Jag ska dock försöka undvika att först pimpla vin och sen ge mig på starka drinkar. Jag borde vid det här laget veta att det aldrig någonsin blir bra. Men det är väl som man säger – där spriten går in går förnuftet ut.

Vadan detta konstiga humör då? En blandning av ångest, saknad och en vetskap om att mitt liv har förändrats mycket det senaste, och kommer att förändras ytterligare inom kort med stor sannolikhet. Nej, det är inget tråkigt som har hänt, men jag som är en vanemänniska behöver lite tid på mig att smälta förändringar.

På tisdag är det exakt en månad kvar till min födelsedag. Shit, jag är gammal!