Igår var det dags för Oliver att operera bort körteln han hade bakom näsan. Planen var från början även att ta bort en del av eller hela halsmandlarna, men det behövdes aldrig då de inte var så stora som de först trodde. Körteln däremot, den var tydligen jättestor.

Jag var ganska nervös när vi satt i bilen på väg mot Borås, men kände mig ändå lugn. Och jag fick beröm av narkossköterskan efter operationen, för att jag varit så lugn och bra med Oliver innan han skulle sövas. Men precis när han hade somnat in, och jag var på väg ut brast det såklart för mig. Även om detta var ett rutiningrepp, var det jobbigt att se sitt barn sövas. Tror även att en del spänning släppte. All vårdpersonal var underbar dock, vilket underlättar en hel massa i alla sammanhang. Och Oliver charmade så klart dem allihop, och han charmade även föräldrar och barn på barnavdelningen, där vi spenderade natten.

Mina fina barn, gammal bild men de är det bästa jag har!

Det var svårt att hålla Oliver stilla när han hade vaknat efter narkosen, och han busade på bra ett par timmar. Men klockan fyra blev han jättetrött, och sov i stort sett ostört ända till fem på morgonen. Själv tittade jag på tv och läste, glad över att vi låg i ett enkelrum. Jag läste att alla rum på barnavdelningen är enkelrum, men jag var nervös över detta innan. Oliver vaknade dock och ville ha välling under natten, hungrig som en varg efter att ha fastat. Och idag har han varit precis som vanligt, det är som om inget hänt. Barn är fantastiska!