Över stock och sten

Ja, idag hände det! Jag var ute och löptränade i skogen. Jag har alltid tänkt att det är så tråkigt att springa, och jobbigt. Men så blev jag inbjuden till att träna med ett gäng med tjejer här där jag bor, som är ute och springer i skogen tre gången i veckan. Alla är inte med varje gång, man är med när man kan. Jag måste prova, tänkte jag då. Idag var alltså min första gång att bege mig ut och jogga. Inte nog med att det var himla trevliga personer, det var också himla härligt att äntligen få tummen ur och träna! Stort plus i kanten att det är nära hemmet, då känner jag att jag kommer att vara mer motiverad att komma iväg. Jag behöver ha någon eller några med mig också, så att jag känner mig pushad att orka. Det var motigt i början, men när den känslan släppte gick det av bara farten.

Med tanke på vilka positiva effekter att springa har, så får detta bli en vana helt klart! Ser fram emot att känna hur konditionen blir bättre och bättre. Jag promenerar en hel del, och känner att jag har starka ben, och en hyfsad grundkondition. Men att vara ute och springa tar på krafterna på ett helt annat sätt, åtminstone såhär i början.