Med risk för att verka tjatig, en ilsken tanke virvlar just nu i mitt huvud. En enkel fråga, med ett inte fullt så enkelt svar. När blev det inne att klanka ner på andra?
Jag kan helt enkelt inte släppa det. Jag tycker att det som pågår runt omkring oss just nu är under all kritik. Denna acceptans gentemot att offentligt hugga någon annan i småbitar. Samhället, politik, saker – hugg på! Så länge det är med relevans och kritiken är konstruktiv. Men att trycka ner någon annan för att själv känna sig bättre eller för att vara upprorisk – det köper jag inte! Jag borde sluta läsa stora bloggar, jag borde sluta bry mig. Jag blir bara upprörd. Kanske för att jag vet hur det känns att huggas i bitar.
Nu stundar en ny arbetsvecka. Imorgon trillar lönen in på kontot. Det måste firas med lite shopping! Påsken har för övrigt passerat obemärkt, men undantag för min fasters 50års-kalas. God dryck, god mat och tårta och godis i stora lass! Tårta som jag smaskat på även idag, eftersom jag med mig hem fick en kylbag full med mat och tårta. I kylbagen låg också fyra stora, fina bitar tonfisk. En gåva från min far.
Nu hoppas jag bara att vädret ska bli bättre. Har lovat mamma och pappa att ta med Mikael och komma upp en helg snart för att grilla!
Du har så oerhört rätt! Jag blir också arg och jag förstår egentligen inte denna hysteri att ”tycka illa om” och ”denna blogg är bäst”. Det är som när man skrek om älsklingsbanden när man var liten. Det skrämmer mig att folk uttalar sig utan att först ta sig en funderare på att det just är människor de kritiserar!
Svar på din kommentar: Vad roligt, hoppas du stannar! 🙂