Inatt hände det något lite underligt. Eller kanske inte underligt egentligen, bara något jag aldrig varit med om tidigare.
Jag vaknade av att jag grät. Jag hade även jätteont i käkarna. I drömmen satt jag i en biosalong, omgiven av släkt och vänner. Släkt och vänner som förolämpade mig. Jag blev bortglömd, hånad och skriken på. Alla fick popcorn utom jag. Jag kämpade för att inte börja gråta, inte visa mig svag.
När jag vaknade rann tårarna, och käkarna värkte. En obehaglig känsla spred sig i kroppen.
Vad vill mitt undermedvetna säga mig?!
Jag längtar till den dagen i framtiden då jag får veta att jag ska bli mamma.
Har oxå vaknat av att jag lipar. Dan vaknade av att jag låg och hyperventilerade en gång, äckligt sånt där.
Har oxå vaknat av att jag lipar. Dan vaknade av att jag låg och hyperventilerade en gång, äckligt sånt där.
Ja, det känns inte bra alltså.