Idag var det jobbigt vid lämningen igen. Det känns verkligen för bedrövligt, det gör ont i mitt hjärta!

Det är främst när Isacs favoritpedagoger inte är där som det blir jobbigt, och då vill han verkligen inte vara där. Jag vill att han ska känna sig trygg med alla. Hela vägen hem från förskolan snurrade tankarna, och jag känner att jag måste ta upp detta på något vis. Efter en liten stund kom en av kvinnorna som Isac föredrar, och då gick det bra att jag gick. Men hur tar man upp detta på ett snyggt sätt? Svårt.

Natten var även den ett skämt. Var vaken länge i flera omgångar. Jag passade på att sova en stund när Oliver sov förut, väldigt skönt. Sov precis lagom länge och slapp vakna med en dåsig känsla.