… är det att mötas av ett leende när man plockar upp sin son ur spjälsängen? Det går över skalan kan jag säga! Tala om att det känns underbart i hela kroppen. Igår hände dessutom en förstagångsgrej. Isac skrattade! Han tittade på mig och brast ut i ett litet skratt.
Över till mer allvarliga saker. Livet är så skört. Jag fick uppleva detta på det mest fruktansvärda vis för lite mer än fem år sen, och nu när man fått barn förstärks det ännu mer. Och lika mycket som det händer underbara saker just nu, lika mycket händer det tråkiga saker runt omkring mig. Ta hand om era nära kära. Glöm inte att berätta för de du älskar hur mycket de betyder ♥.