Igår var det lite synd om mig. Jag mådde väldigt dåligt mest hela dagen, och det satte fart på de stackars hormonerna. Jag orkade ingenting, ville ingenting. Vid ett tillfälle skulle Mikael skoja med mig och petade på ett ställe ner mot nedre ryggen där jag ofta känner av foglossningen, och då bröt jag ihop. Jag grät över mina konstant ansatta bihålor, över min rygg, mitt värdelösa immunförsvar och över att jag var en så tråkig mamma just nu… Stackars Mikael som måste ha med ett sånt hormonmonster att göra! Min älskade man tröstade mig så gott det gick och åkte även iväg och köpte isglass till mig.

Igår var det dock en lite känslig dag i övrigt också. 8 år sen…. Mikael drack en coca cola åt mig för att hedra minnet av min lillebror.