Igår fick jag mig ett litet sammanbrott. Att vara gravid är inte alltid en dans på rosor. Många tankar som virvlar runt i kroppen tillsammans med miljarders olika hormoner. Inte konstigt att man ibland blir lite lipig?!
Okej, jag ska vara ärlig nu. Något jag säkert kommer att få lida för med tanke på att jag vet vilka som läser den här bloggen ;). Jag är inte alltid jätteförtjust i att min käre sambo går ut och festar. Av någon anledning känner jag mig ensam, utsatt och orolig. Detta har inte hänt så mycket på sistone, vilket jag är jätteglad över. I fredags var han på bio, och igår ville han gå på fest. Jag sa inte att han inte fick men han valde ändå att stanna hemma med mig. Jag fick jättedåligt samvete. Sen kom det fram att nästa helg vill några tjejkompisar att han ska med de ut. Det var ungefär då jag bröt ihop och lipade.
Till mitt eget försvar måste jag säga att jag har blivit mycket gladare sen jag kissade på stickan. Jag är mer positiv, öppen och harmonisk. Men jag reagerar också väldigt annorlunda på vissa saker.
Det är förbjudet att som tjej ha problem med att ens man/sambo/pojkvän går ut på krogen. Då är man en tjej som skapar en toffel, och att som man vara ”tofflig” är typ den elfte dödssynden! Tjejen är i sin tur en kärring. Men för en gångs skull struntar jag högaktningsfullt i detta! Jag är som jag är just nu och jag är gravid! Och nej, det betyder inte att jag är en stor ragata och bossar över allt och alla.
Om någon fortfarande undrar så är det fullt normalt att känna såhär. Det är hormonellt och mitt sätt att måna om familjen och min avkomma. Enkelt förklarat.
Kompromissa. Du får väl följa med honom ut 🙂 Blir jag med barn så ska jag kedja fast Dan vid mig dom sista två månaderna 😉
Jag håller helt med! Jag hade blivit ledsen om Johan hellre ville gå på krogen och umgås med andra än att vara med mig under helgerna. Det skulle såra mig väldigt mycket.
Som tur är har han inte något intresse av det utan istället blir det alltid, alltid, alltid massa god mat, onyttigheter och film. Vid tio är vi båda så ofantligt trötta att vi störtar i säng 🙂
Det är helt okej att du känner sig frustrerad och får sammanbrott Lompan.
Jag har också hör att det är en vanlig reaktion hos gravida. Jag kommer bli likadan. Usch, jag bävar för det:)
Tack för era kommentarer. Känns gott att man inte är den enda!