Det var en väldigt fin ceremoni, och jag såg några ögon som blev blanka då prästen förkunnade Isacs fullständiga namn. Jag blev själv väldigt känslosam, det hade jag inte alls tänkt på att jag faktiskt kunde bli. Isacs andranamn är valt för att hedra minnet av min älskade bror, och att få höra det så högt och klart i kyrkan, ja det var vackert. Isac var förvånansvärt snäll och lugn under själva ceremonin, rörde knappt en min när prästen döpte honom med vattnet. Han var däremot lite grinig när allt var klart, då var han väl uttråkad eller något, stackarn!

Efter dopet bar det av mot församlingshemmet, där det vankades fika och sedvanlig presentöppning. Så många fina gåvor! Och Isac njöt som fisken i vattnet av allas uppmärksamhet och av att så många ville krama och pussa på honom. Sötast var mitt lilla kusinbarn som ville klappa och ta på honom hela tiden.

Det var en otroligt lyckad dag på det stora hela, och mycket tack vare all hjälp vi fick både innan, under tiden och efteråt. Tack alla som var med och hjälpte oss med alltifrån tårtbakning, till iordningställande av lokalen och städning. Mycket uppskattat av mig och Mikael.