Vilken dag…
Efter en natt med en under en timme vaken Isac har jag varit en trött mamma. Detta trots att jag ändå fick igen lite sömn eftersom Isac inte vaknade förrän åtta imorse. Det har också varit en dag då jag och Isac bråkat om allt känns det som! Jag hoppas verkligen att denna period går mot sitt slut snart. Att en så liten person kan bli så arg, och ha så mycket egen vilja. Man kan lugnt säga att han testar sina gränser just nu. Glömde jag förresten nämna att mannen i hemmet legat magsjuk sen i morse?!
Några rader som jag bär med mig:
Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter – det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi ”välja våra krig”.
Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.
Källa: http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=44
usch stackarn 🙁
hoppas verkligen att ni klarar er nu!