Denna dag är den mest tålamodsprövande på flera månader. Låt mig säga såhär – inget duger. Inget fungerar, inget är roligt. Det gråts för allt och ingenting. Att sova är inget kul, inte ens när ögonen går i kors och humöret är därefter.
Ja, jag talar ju givetvis om min älskade son. Efter att förut ha försökt få honom att somna på ungefär hundra olika sätt så tänkte jag att ”nej, nu ger jag f*n i det här!”. Då var Isac till slut så trött att han somnade i sin matstol när jag matade honom! Men när jag lade ner honom i sängen så gallskrek han. Efter många om och men somnade han på mitt bröst. Jag kan också tillägga att natten varit hyfsat jobbig. Flera uppvaknanden, ett desperat försök från min sida att få honom att somna om på mitt bröst. Det fungerade men jag kan ju meddela att jag själv sov mindre bra. Jag inser hur fruktansvärt bortskämd jag är med en liten Isac som i stort sett sovit hela nätter i tre månader. Jag har ju självklart haft en och annan jobbig natt jag med, men de kan räknas på en hand. Idag bultar mitt huvud.
Ikväll ska jag träna Zumba på gymmet, och det ska bli obeskrivligt skönt! Efter det ska jag ta en lång varm dusch.