Idag hände det som inte får hända. Isac trillade ner från vår säng. Jag vände ryggen till och bara sekunder senare hade han hamnat på golvet med en smäll. Det är lite ironiskt, jag som varit så himla försiktig och medveten om alla risker. Isac skrek, jag grät. Och det blev en tur till barnakuten.
När vi hade kommit fram till akuten var Isac på ett strålande humör. Han åt lite mat och charmade sin omgivning. Vi valde dessutom att åka hem när vi hade väntat i tre timmar. Vi hade ganska direkt fått träffa en sjuksköterska som tog blodtryck bland annat. Men vi kan ju konstatera att det går ungefär 10 syrror på en läkare, och Isac låg längst ner på deras prio-lista. Vilket väl i och för sig är en bra sak, men att stå där och vänta och se alla andra gå före kändes inte roligt. Så vi åkte hem. Givetvis för att vi också känner att det inte är någon fara.
Idag skulle vi varit barnvakt åt lille Alvin men han har feber, så han ska stanna hemma. Och Ella, som körde oss in då Mikael hade bilen till Sahlgrenska idag, fick punktering på ena däcket när hon körde hemåt. Inte den bästa dagen direkt.
Och nej, jag vet att jag inte är någon dålig mamma. Långt ifrån. Men det gjorde ont i hjärtat mitt.
Oj jag forstår att hjärtat hamnade i halsgropen, eller någonstans. Usch! Men som sagt, du är ingen dålig mamma för det! Man kan inte vara med varje ögonblick. Skönt att han verkar må bra, det lilla charmtrollet! : )
Det verkar dock vara en del som varit på akuten dessa dagar, inget mer allvarligt som tur är!!
kram
Ja ursch, det förstår jag verkligen! Vilken tur att det gick så bra som det gjorde i alla fall!
Kram!
Du har fått mail 🙂