Som tur var så var Isac frisk nog att gå på sin femte inskolningsdag på förskolan igår. Själv var jag inte där mer än fem minuter innan de tyckte att jag skulle säga hejdå. De ville också att Isac skulle prova på att äta mellanmål där, vilket innebar att jag skulle komma dit igen ungefär tio i tre.
Med telefonen inom räckhåll grejade jag här hemma, slösurfade en del och vilade lite med en gammal tidning i händerna. Men det kom inget samtal. När jag kom bort till förskolan satt barnen vid ett bord och hade precis ätit färdigt. Isac var i full färd med att torka bordet med en bit papper. Han blev jätteglad av att se mig! Hela dagen hade gått bra, han hade somnat på fem minuter, gått omkring och utforskat både inomhus och utomhus, ”pratar” mycket. Han hade inte velat äta någon stor portion mat dock. Jag hoppas att det rättar till sig efter hand, det borde det göra. Egentligen var det sista inskolningsdagen igår, men eftersom han missade nästan en hel dag i torsdags ska Mikael gå med honom och äta frukost där på måndag. På tisdag kan vi nog lämna enligt plan.
Isac har börjat göra en väldigt gullig sak. När han vill att man ska gå med honom och titta på något kommer han och tar ens hand och leder en bort dit han vill. Det känns nästan som att han redan börjat utvecklas en del sen han började på förskolan.
Spännande med förskolestart, jag förstår att det är många delade känslor nu i början. Men skönt att han verkar trivas så bra!
Vad skönt att eran inskolningsvecka har gått så bra! Han är duktig eran lilla sötnos! 🙂
Ha en skön helg med dina grabbar!
det där med att hämta en och ta ens hand har moa kört med jättelänge, och nu är man så trött på det även fast det är gulligt hahaha. man hinner inte sätta sig ner 1 sek innan hon kommer och tar ens hand och ska visa en något annat 😉 jag blir helt slut av allt upp och ner, man är ju inte så smidig just nu med maggen i vägen 😉
Gött att det flyter på för er med! Sa ju att det skulle gå bra;)
men gulleplutten då 🙂
Va skönt att det gått bra iaf
Va skönt att det går så himla bra!
O jag känner igen det där med att ta tag i handen.
Urgulligt!