Vi kom som vanligt till förskolan nio imorse. Fri lek, sångsamling och utelek. Schemat ser likadant ut varje dag. När vi hade varit ute en stund var det dags för mig att säga hejdå till Isac och gå hem. Isac rörde inte en min när jag sa hejdå, han satte fart mot något spännande här på vår gård. Själv gick jag de metrarna som var till vår ingång. Redan när jag öppnade dörren kom tårarna. Har gråtit en skvätt nu och det känns lite bättre. Nu har alla barnen och pedagogerna gått tillbaka till förskolan för att äta lunch och sova. Självklart var jag tvungen att tjuvkika ner på gården för att se när de började gå tillbaka. Om allt går som det ska och Isac vill sova där ska jag tillbaka någongång före två. Annars får jag gå och hämta honom tidigare.
Vad ska jag göra med min lediga tid? Det här känns väldigt märkligt, och det är så tomt hemma!
Jag tycker det känns som att jag har glömt något när jag är utan J 🙂 Jag kan än idag komma på mig själv med att titta efter honom, men nu ska jag snart få springa o hämta honom 😀 Myyyys =) Låter som det går riktigt bra för Isac. Och gråta en skvätt får man 😉 Kramar
låter som Moa det. hon struntade blankt i att jag gick första gången haha:) nu är vår inskolning slut och nu är hon där själv och går på sitt schema.
när är det tänkt att du ska börja jobba igen då?