Den här fredagen blev inte riktigt som det var tänkt. En stund efter att jag och Isac ätit frukost kände jag att jag inte kunde stänga ena ögat riktigt, samt att munnen inte heller den hängde med. Jag mådde dock bra i övrigt, ingen huvudvärk, inget illamående och ingen annan påverkan. Det blev dock till att ringa en ambulans, lite lätt skärrad om man säger så. Tur i oturen att Mikael var hemma idag.

Jag hamnade på Alingsås sjukhus, där de tog blodprov och ställde frågor. Läkaren ville även göra en lumbalpunktion för att undersöka om det kunde vara borrelia. Jag ringde efter Mikael, som lämnade barnen hos sin farmor och farfar. Jag hade hört en del otäcka saker om lumbalpunktioner, men jag fick en så grym läkare! Jag kände knappt att han stack in nålen. Under tiden pratade vi samt den sköterska som var med om barn, tv-serier och annat smått och gott, så det var verkligen ingen fara. Det var mycket otrevligare att få spinalbedövning.

Efter en väntan på ungefär en och en halv timme fick jag besked om att det eventuellt kan vara borrelia, men att jag även ska äta kortison för att få bukt med ansiktsförlamningen. I tio dagar ska jag nu alltså äta både kortison och antibiotika. Jag ska även få besked senare om det är borrelia jag har, samt att det blir en uppföljning hos en öronläkare.

Jag har idag ammat för sista gången. Kunde inte ana att det skulle kännas så känslosamt. Men det kändes allt i hjärtat! Så nu blir det ersättning för den lille mannen, samt gröt och mat såklart. Han har börjat älska sin gröt, och maten går det också bra med.

Nu sitter jag här med ett plastskydd för ögat, så att jag ska skydda ögats hornhinna. Ser rätt lustigt ut, men what the heck! Bättre det än ett skadat öga. Ikväll blir det lite fredagsmys med ostbågar. Det kan jag unna mig tycker jag!