Varje gång jag ser en boxer på stan blir jag alldeles knäsvag. Det är något med underbettet, de mjuka öronen och den energiskt struttande gången. De är så söta. Är det dessutom en valp vi talar om – ja då går jag upp i atomer! På ett positivt sätt. En gång såg jag en liten boxervalp på spårvagnen och jag var bara tvungen att säga till dennes matte vilken goding till hund det var! Tyvärr kunde jag inte med att be om att få klappa valpen. Men kanske gör jag det nästa gång.
Om inte annat hade det varit en dröm att få fota en boxervalp!
Sjukt kul, vi satt precis och tittade på svenska boxerklubbens hemsida! Vi har ju snackat sen vi blev ihop att vi ska skaffa en boxer, B var inne på det mest från början han har haft en innan. I satt vi och kollade uppfödare nu, vilka som planerade kullar mot sommaren.
Vi ska till Turkiet i maj och sen vill vi vara lediga när vi skaffar guldklimpen så vi bestämde att efter resan är det rätt tid att bli ”päron” haha:-D
Men hög tid för oss att börja leta uppfödare och kolla upp dem nu:-)
Ja, det minns jag att du berättat. Ni kommer bli så lyckliga =)