När jag ser de här tre år gamla fotona så känner jag mig plötsligt så väldigt sliten. Några månaders dålig sömn (och tre år till på nacken) sätter väl sina spår antar jag! Då och då saknar jag mitt helblekta hår måste jag erkänna, men jag kommer snabbt över det. Det är helt enkelt inte funktionellt att ha det då mitt hår växer som ogräs och snabbt lämnar efter sig en ful utväxtrand. Har varken tid eller råd att gå så ofta till frisören som det kräver. Och Mikael tycker att jag är snyggare nu, så det känns bra!