Ont i hjärtat får jag när jag läser här.

Livet är så fruktansvärt orättvist! När jag ser bilden på headern och framförallt barnet – då får jag en klump i magen. Jag känner inte de här människorna men det gör ändå fruktansvärt ont.

Jag är livrädd för att någon i min närhet ska dö. Jag tänker inte på det varje dag men ibland hugger det till i mig av ångest. Jag ser framför mig hur Isac ramlar och slår sig illa. Hur någon förolyckas i en trafikolycka. Att någon går bort av en sjukdom.

Att förlora någon man älskar är en smärta som aldrig tar slut. Jag vet att det alltid kommer att vara ett tomrum i mitt hjärta. Det sägs att tiden läker alla sår. Jag vet inte om jag håller med till fullo. Det känns lättare för var dag men såret kommer aldrig att vara helt läkt.

Jag önskar så att du hade fått träffa din morbror, Isac.