Det är inte en lugn stund just nu, så jag är rätt så trött om kvällarna. Man får passa på Oliver hela tiden så han inte slår sig, de dagliga och ack så långa promenaderna till förskolan, fixa mat, en bebis som verkar ha kommit in i ett utvecklingssprång och sover dåligt… Listan kan göras lång. Lite humör a ´la treåring på det, och listan blir komplett! He just won´t take no for an answer! Någon som känner igen det där?! Men bortsett från det där, så är treåringar ju helt underbara. Jag älskar att man kan föra samtal, att man kan prata om vad man gjort och vad man ska göra. Att han kan berätta vad som känns tokigt, eller vad han gillar.

Min lille Oliver är också inne i en rolig ålder. Han är så lycklig när han får stå upp! När han reser sig mot möblerna, eller kryper fram till en och får resa sig genom att hålla i ens händer… Man får helt enkelt det största leendet i hela världen. Nästa vecka blir han åtta månader. Ettårsdagen kryper närmre inpå.