Väldigt många har de senaste dagarna frågat mig hur det känns att vara 25 år. Jag tror att de förväntar sig en dramatisk skillnad! Men det är ingen skillnad alls. Jag är jag. Liselotte.

Vad jag själv däremot undrar är när man märker skillnad? Vaknar man upp en dag och känner sig gammal? Och vad är gammal? När blir man gammal?

Det är väldigt många som retats och sagt att jag nu officiellt har blivit tant. Tant va?! Nej, tack. Men när jag driver med mig själv och säger att jag är gammal, får jag snabbt höra att 25 är ingen ålder. Det är lustigt det här med ålder, och denna åldersfixering vi alla lider av i Sverige.

Vad jag däremot kan känna är en viss förnöjdsamhet. Jag är nöjd över vad jag har åstadkommit i mitt liv, och att jag står på benen trots tidigare personliga tragedier. Jag har en högskoleexamen, ett fast jobb, en underbar fästman, en bostadsrätt och människor i min närhet som bryr sig om mig.