Jag lovade ju att berätta om gårdagens eskapader på Vattenpalatset, och det är inte min stil att bryta löften, så här har ni min berättelse…..

… Nej, jag kommer inte skriva någon novell om detta. Men det var välbehövligt. Att få leka i timtals var nog precis vad min själ behöver. Ett minus var dock alla ouppfostrade ungar som sprang runt överallt. De hade inte precis lärt sig att vänta på sin tur om man säger så. Eller är det jag som har dåligt tålamod? Nog en kombination, och de där ungarna kan tacka sin lyckliga stjärna för att jag tack vare mitt jobb tvingats jobba upp min brist på tålamod! Jag tänker bada där snart igen, de har en underbar ångbastu, flera bubbelpooler och det ligger fem minuter härifrån. Inte illa.

Jag har inte haft någon blogglust på sistone. Jag mår inte så bra just nu, och jag vill inte bli den som öser ur sig all sin ångest över er alla här. Jag kan dock glädja mig själv med att säga att jag faktiskt bara jobbar 7 arbetsdagar till innan jag tar min sommarsemester. Behöver semester!

Varför känns det som ett nederlag att erkänna att man är nere?