Isac, min underbara goa lilla Isac. Så full av viljestyrka, så envis. Så mycket min son! Det kan vara fruktansvärt jobbigt när man är mitt i ett raseriutbrott men nu när han sover kan jag inte låta bli att dra på smilbanden åt alla dessa utbrott av varierande storlek och grad. Jag har en känsla av att detta är ett förstadie till trotsåldern som komma ska. Den ska bli spännade att uppleva… Om vi ser det positivt. Ser vi på det på ett negativt vis lär den bli väldigt utmattande. Men det tar vi när det kommer.

Dagarna går här hemma och utan att man egentligen tänker på det har Isac växt som person. Mikael utbrast igår något i stil med att Isac blivit så stor! Han torkar sig om munnen själv med sin speciella trasa som vi alltid använder för att torka honom runt munnen,  han dricker ur sin pappas vattenflaska, han tycker om att pussas, äter gärna själv med sked och älskar pepparkakor. Häromdagen, ja ursäkta mig nu alla ni som inte har barn och som säkert tycker att jag är väldigt onödig nu, sprang han och hämtade ett gäng tvättlappar när han hade bajsat. Det är ganska stort tycker jag!

Det lackar mot jul. Isacs andra jul. Det ska bli spännande att se vad han tycker om tänker om alla sina julklappar.