Idag för fem år sen rämnade mitt liv. Nu när jag väntar barn så tänker jag ofta på hur det hade varit om han hade varit i livet. Som morbror. En graviditet väcker många tankar och känslor.
Mitt liv har ändå på något vis utvecklats och blivit fint. Jag kommer aldrig att glömma. Aldrig att sluta längta. Men jag kommer att göra det bästa av det liv jag har.
Kan inte första att det ”redan” har gatt sa lang tid… Ibland känns det nästan som igar.
Och som jag har sagt till dig tidigare, Andreas kommer alltid att vara morbror till dina barn, bara pa ett litet annorlunda sätt 🙂
/Annika
stackars.. tänker på dig! Kram!
Tack <3