Varför går helgerna alltid så fort? Varför är det alltid söndag kväll och man känner ångesten komma krypande?

Det har varit en bra helg. En aktivitetsfylld sådan. Igår promenerade jag in till stan för att fika med Anna. Det var mycket trevligt om än kanske lite kort, för båda två skulle iväg relativt tidigt på kvällen.

Lördagskvällen, och natten med för den delen, spenderades ute. Vi började med förfest hos Per, där vi tjötade gött och drack vin och GT. Vid elvatiden blev det taxi in till stan och Flying, där jag och Therése inledde med varsin shot som smakade halstablett! Passade ju bra eftersom bägge är förkylda! Efter en stunds konversation med några vänner som redan varit där en stund valde jag och Therése att äntra dansgolvet. Och vi ägde!

Efter en stund gick gick vi till Rose, drack hot shots, och äntrade även där dansgolvet. Då hade alla hunnit bli hyfsat fulla, och flummade mest runt på dansgolvet. Killar som tjejer. Jag konstaterade i morse att alla i gänget jämt blir så fruktansvärt dragna! Efter ytterligare en stund tyckte Per att vi skulle gå tillbaka till Flying, så det gjorde vi. På Flying träffade vi ytterligare personer i bekantskapskretsen, och flummade ännu mer. Bland annat så hade vi jättekul med en gammal telefonlur som är en del av dekorationen inne på Flying Scotsmen. Vad dumma saker man kan få för sig att göra när man är på kanelen! Helt otroligt.

Kvällen slutade med att vi gick tillbaka till Rose & Crown, efter att ha bangat Nivå, dit många av de andra gick. Avböjde flera inviter. Men det är nog lika bra, för jag har fått nog av killar. Fullständigt.

Det är ju så jävla enkelt egentligen. Varför blir det då så svårt? Varför träffar jag alltid killar som är brända och inte vågar fast dem vill?