Idag är det tre år sen Andreas lämnade oss. Det känns som det var alldeles nyss, samtidigt som det känns mer avlägset.

Idag har jag varit i Kungälv och övningskört. Har sett många lastbilar från Bräckegymnasiet på vägarna. Jag tänker mycket på min bror när jag är ute och kör. Det väcker många känslor. Andreas älskade ju att köra. Bil, lastbil, gräsklippare… Ja, allt som gick att köra älskade han i princip. Han var enormt duktig på det.

Så som Andreas ser ut på bilden är så jag minns honom. Glad, retsam, rött spretigt hår. Alltid i jeans och stor tröja.
När den här bilden togs satt hela familjen och pratade. Vi hade ätit söndagsmiddag, och satt och jämförde mobiler och kameror. Jag saknar den tiden.

Jag saknar Andreas så det värker i mig. När jag tittar på bilden så ser han så levande ut. Nästan som om att han fortfarande var ibland oss.