Jag är så himla trött på att ständigt ha dåligt samvete! Det tär på mig! Ständigt denna ilning i magen. Jag har dåligt samvete för att jag inte är på ett visst sätt, för att jag inte gör på ett visst sätt och för att jag inte gör vissa saker för andra människor.

Man kan inte alltid leva upp till andras förväntningar, och det är fruktansvärt jobbigt att inte alltid kunna göra det. En del av mig inser mycket väl att man inte alltid kan vara där för alla, och det är den delen av mig som gör att jag blir arg när människor i min närhet ställer orimliga krav på mig. En annan del av mig vill ställa upp och vara som andra förväntar sig.

Jag har insett för länge sen att världen kryllar av egoistiska människor, som sätter sina egna behov långt före andras, på ett högst elakt sätt. Jag är tyvärr (?) inte alls som dem, utan jag tänker ofta på andra människors väl och ve. Om jag mot förmodan inte gör det slutar jorden plötsligt att snurra lika fort, världsordningen har rubbats. Jo, jag lovar! Det får effekt. Människor har höga förväntningar på mig.

Eremit var det ja.