Sitter här, lite söndagsslö och låter tankarna fara iväg. Det är en behaglig känsla jag har i kroppen.

Funderar mycket över framtiden, och den känns bra. Fin. Hoppfull. Det har inte alltid känts så, och det är nog därför som jag idag känner mig lycklig. Med tanke på allt som hänt i mitt liv, kan jag känna att jag är så värd att ha den här känslan i kroppen. Jag säger inte att de som inte upplevt mycket jobbiga saker inte är värdiga, men… Ja, ni fattar!

Jag har en fix idé som är väldigt töntig. Jag har fått för mig att jag inte kan få vara lycklig på alla plan samtidigt. Det är ju en helt befängd tanke! Jag tror också att jag tänker för mycket, och har alldeles för höga krav på saker och ting. Jag är helt enkelt analysernas mästarinna! Jag får skärpa mig där. Ingen kan ju rimligtvis må bra av att analysera saker och ting in i minsta detalj. Kan det vara så att det är lite kvinnligt att analysera sönder händelser och känslor?

Vad vill jag ha sagt med det här? Jo, att jag är lycklig!