Usch, fy och blä. Vaknade inte på rätt sida idag om man säger så. Känner mig både deppig, sur och grinig. Som vanligt var det uppstigning runt sex. Mellan klockan fem och uppstigningstiden låg jag dock bara och halvsov, eftersom Oliver låg och höll låda i sin säng. Han åt inte inatt, vilket ju såklart är härligt, men ville istället inte somna om efter morgonmålet. Även Isac ville upp strax före sex, så det var bara att pallra sig upp.

Det som känns mest deppigt är nog ansiktsförlamningen. Inte för att den inte håller på att bli avsevärt mycket bättre, för det gör den. Nej, utan för att det som jag verkligen vill ska bli bättre verkar komma sist. Ögat. Jag är så trött på att gå runt och ha en stor plåsterlapp över halva ansiktet, och att alla stirrar vart man än kommer. Jag vill kunna sminka mig! Visst kan man sminka ena ögat, men det känns för det mesta onödigt. Jag är trött på att vara trött och sjuk. Jag ska prova att bara ha fuktkammaren på natten, och istället vara ihärdig med ögondropparna. Får se hur det går, är så rädd om mitt öga.

Jag är trött på min mans dator, mobil och surfplatta, som slukar upp honom! Inte jättekul att vara häxan surtant.

Jag är också vansinnigt trött på att ha haft ungefär 10 konflikter med min äldsta son innan klockan ens slagit åtta. Jag väljer mina strider, men vissa grejer är jag benhård med. Som till exempel farliga saker. Återigen – Det är ju inte jättekul att vara häxan surtant.

Japp, det var min klagosång detta. Styrkekramar mottages tacksamt.