Nu när man är på tjocken så är det vanligt att man är mer känslig. Tydligen har man lättare för att känna svartsjuka och sådär. Många hormoner som rasar runt i kroppen och mycket tankar också för den delen.
Varför är jag lite ledsen i ögat då? Jo, för att allt som händer runt omkring är att det festas. Mikael festar, jag blir bjuden på fester, andra går ut…. Jag kan ju inte festa! Och det gör mig inget, inget alls! Men jag känner mig så ensam när Mikael går ut och svirar. Och så ska alla andra göra detsamma. Här sitter jag, ensam, med mina chips! Nej, nu är jag lite melodramatisk, men det är lite så det känns! Det finns de som tycker att jag kan gå med ut ändå, nykter. Men det känns inte alls som något jag vill göra. Förfester – javisst. Hemmafester – inga problem.
Energinivåerna är inte på topp direkt nu heller. Men det innebär ju inte att man inte vill göra saker. Det blir ju inga roliga månader framöver heller om det ska kännas såhär!
Missförstå mig inte nu, jag älskar redan bebisen i magen och jag ångrar mig inte en sekund!
Bara skönt att få ösa ur sig lite.
Tröttheten går vanligtvis över när du passerat vecka tolv, eller i alla fall det värsta.
Sen tycker jag att du kan be din man att faktiskt vara hemma lite mer med dig, eftersom detta är ett gemensamt beslut som ni har tagit 🙂 Ni får väl kompromissa genom att ha hemmafester istället? Då kan du ju välja din egna takt med allt! Det ordnar sig, men jag förstår helt och hållet dina känslor. Så kände jag ofta även om jag inte var gravid (med Richard, inte med Johan, vi är för gamla för att gå ut!) 😉
Låter som hemmafester får bli din grej. På fredag är de pyjamasparty hos mig =)
Bara att ringa mig! kommer gärna och håller dig sällskap! Alltid =D Sitter just oftast hemma själv så, och trevligt sällskap kan man aldrig få nog av 😉
Jag sitter också ensammen med en påse chips och lite läsk, men jag e glad och nöjd ändå! 😀
Du får lära dig spela wow! 😀 Eller komma hit och sitta i soffan med mig och spela lite Guitar Hero 😉